Svensk ordbok 2009, webbversion

van`drare substantiv ~n äv. vard. vandrarn, plur. ~, best. plur. vandrarna vandr·ar·en●person som är ute och vandrar ofta el. till­fälligt yrk.fjällvandrarenattvandrarede mötte en ensam vandrareett fjäll­område där vandrare ofta går vilsesedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. vandrare ’vandrare; resande’