Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. vandrarn, plur. ~, best. plur. vandrarna
vandr·ar·en●person som är ute och vandrar
ofta el. tillfälligt
yrk.fjällvandrarenattvandrarede mötte en ensam vandrareett fjällområde där vandrare ofta går vilsesedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. vandrare ’vandrare; resande’