Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
vand·al·en1hänsynslös förstörare
som ofta har skadegörelsen i sig som mål
yrk.vandaler hade härjat på kyrkogårdensedan 1764av lat. Van´dali ’vandaler’ (efter vandalernas plundring av Rom 455 e.Kr.)
2medlem av ett (plundrande) östgermanskt folk under folkvandringstiden
historia.land.yrk.Andalusien har fått sitt namn efter de forna vandalernasedan 1680