Svensk ordbok 2009, webbversion

vanda´l substantiv ~en ~er vand·al·en1hänsyns­lös förstörare som ofta har skade­görelsen i sig som mål yrk.vandaler hade härjat på kyrko­gårdensedan 1764av lat. Van´dali ’vandaler’ (efter vandalernas plundring av Rom 455 e.Kr.) 2med­lem av ett (plundrande) östgermanskt folk under folkvandrings­tiden historia.land.yrk.Andalusien har fått sitt namn efter de forna vandalernasedan 1680