Svensk ordbok 2009, webbversion

va`nartig adjektiv ~t van|­art·ig●som visar betänkligt beteende från uppfostringssynpunkt; särsk. om barn el. ungdom ngt åld.admin.psykol.JFRcohyponymouppfostradcohyponymmissanpassad förr talade man om hem för vanartiga barn○äv. om handling e.d.vanartigt upp­förandesedan 1526