Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
van|art·ig●som visar betänkligt beteende
från uppfostringssynpunkt; särsk. om barn el. ungdom
ngt åld.admin.psykol.JFRcohyponymouppfostradcohyponymmissanpassad
förr talade man om hem för vanartiga barn○äv. om handling e.d.vanartigt uppförandesedan 1526