Svensk ordbok 2009, webbversion

val`ka verb ~de ~t valk·ar1göra (väv eller djur­hud) tät och fast genom speciell (knådande) bearbetning textil.zool.valkmaskinvalka klädevalka hudarvalka ngtsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. valka ’rulla; knåda’; gemens. germ. ord, besl. med sanskrit valgati ’röra sig häftigt’ 2rulla fram och till­baka mindre brukl.Nollvalka ngtsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerSubst.:vbid1-385834valkande, vbid2-385834valkning