Svensk ordbok 2009, webbversion
vak`tel
substantiv ~n vaktlar
vaktl·ar●en liten kamouflagetecknad fälthönsfågel med läckert kött
ovanlig i Sverige
kokk.zool.vakteläggvakteln avslöjar sig vanligen genom sitt tretoniga spelläte, särskilt under sommarnätternasedan 1639av lågty. wachtele med samma betydelse; trol. ljudhärmande