Svensk ordbok 2009, webbversion

vak`tel substantiv ~n vaktlar vaktl·ar●en liten kamouflagetecknad fälthönsfågel med läckert kött o­vanlig i Sverige kokk.zool.vakteläggvakteln av­slöjar sig vanligen genom sitt tretoniga spelläte, sär­skilt under sommar­nätternasedan 1639av lågty. wachtele med samma betydelse; trol. ljud­härmande