Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. vakarn, plur. ~, best. plur. vakarna
vak·ar·en●förankrat flöte
jakt.sjö.nätet var utmärkt med vakare○äv.ankarboj
sedan 1741av lågty., nederl. waker med samma betydelse, till waken ’vara synlig över vattnet’; av samma urspr. som 1vaka