Svensk ordbok 2009, webbversion

va`kare substantiv ~n äv. vard. vakarn, plur. ~, best. plur. vakarna vak·ar·en●förankrat flöte jakt.sjö.nätet var ut­märkt med vakare○äv.ankar­boj sedan 1741av lågty., nederl. waker med samma betydelse, till waken ’vara synlig över vattnet’; av samma urspr. som 1vaka