Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n vaglar
vagl·ar1inflammation och varbildning i en talg- eller svettkörtel i (det nedre) ögonlocket
med.hon har en vagel i ögatsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. vaghil, besl. med vaghle ’sittstång för höns; bjälke mellan taksparrarna’
2sittstång
för höns
jordbr.sedan mitten av 1300-taletGotlands-Lagenfornsv. vaghle