Svensk ordbok 2009, webbversion

va´gel substantiv ~n vaglar vagl·ar1inflammation och var­bildning i en talg- eller svett­körtel i (det nedre) ögon­locket med.hon har en vagel i ögatsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. vaghil, besl. med vaghle ’sittstång för höns; bjälke mellan tak­sparrarna’ 2sittstång för höns jordbr.sedan mitten av 1300-taletGotlands-Lagenfornsv. vaghle