Svensk ordbok 2009, webbversion
vagabonde
´
ra
verb
~de ~t
vagabond·er·ar
●
leva som en vagabond
psykol.
○
i pres. part. ofta med konstruktionsväxling
ett vagabonderande liv
vagabondera
sedan 1908
Subst.:
vbid1-385283
vagabonderande
,
vbid2-385283
vagabondering