Svensk ordbok 2009, webbversion

va`dare substantiv ~n äv. vard. vadarn, plur. ~, best. plur. vadarna vad·ar·en●typ av fågel med (vanligen) lång näbb, (medel)långa ben och ut­bredda tår som gör den rustad att söka föda på sumpiga stränder zool.vadarfåglarsmåvadaremås­fåglar, alk­fåglar, snäppor, strand­skator och an­dra vadarevadarnas ungar föds duniga och inte nakna○ibl. äv. om liknande våtmarksfåglar, t.ex. stork­fåglar, tranor och rallarej i fackmässiga samman­hangsedan 1772