Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. vadarn, plur. ~, best. plur. vadarna
vad·ar·en●typ av fågel med (vanligen) lång näbb, (medel)långa ben och utbredda tår
som gör den rustad att söka föda på sumpiga stränder
zool.vadarfåglarsmåvadaremåsfåglar, alkfåglar, snäppor, strandskator och andra vadarevadarnas ungar föds duniga och inte nakna○ibl. äv. om liknande våtmarksfåglar, t.ex. storkfåglar, tranor och rallarej i fackmässiga sammanhangsedan 1772