Svensk ordbok 2009, webbversion
u
`
ttåga
verb
~de ~t
ut|tåg·ar
●
vanligen lös förb., jfr
tåga
marschera ut
trupperna uttågade ur staden
uttåga (ngnstans)
sedan åtm. mitten av 1800-talet
Subst.:
vbid1-925428
uttågande
;
uttåg