Svensk ordbok 2009, webbversion

u`ttänjd adjektiv uttänjt ut|­tänj·da●som blivit (allt­för) stor eller lång genom att tänjas Noll○äv. bildligten allt­för uttänjd scen i filmensedan slutet av 1300-talet SOU; formen uttänd 1642, ut­tänjd 1812Klosterläsningfornsv. utthander, till utthänia ’uttänja’