Svensk ordbok 2009, webbversion
u`ttänjd
adjektiv uttänjt
ut|tänj·da●som blivit (alltför) stor eller lång genom att tänjas
Noll○äv. bildligten alltför uttänjd scen i filmensedan slutet av 1300-talet SOU; formen uttänd 1642, uttänjd 1812Klosterläsningfornsv. utthander, till utthänia ’uttänja’