Svensk ordbok 2009, webbversion
verb uttryckte uttryckt, pres. uttrycker
ut|tryck·er●ge (klar) språklig form åt
visst tankeinnehåll
komm.JFRcohyponymsäga 1
uttrycka sin åsiktuttrycka en önskan○äv.ge icke-språkligt uttryck åt
han uttryckte missnöje genom att rynka pannanuttrycka ngt/SATSsedan 1409öppet brev utfärdat av prästerna Jens och Matias m.fl. i Västerås stift med intyg om rättmätigt arv (Svenskt Diplomatarium)fornsv. utthrykkia ’trycka, pressa ut; utsäga’
Subst.:vbid1-384656uttryckande;
uttryck