Svensk ordbok 2009, webbversion

u`ttrycka verb uttryckte uttryckt, pres. uttrycker ut|­tryck·er●ge (klar) språklig form åt visst tanke­innehåll komm.JFRcohyponymsäga 1 uttrycka sin å­siktuttrycka en önskan○äv.ge icke-språkligt ut­tryck åt han uttryckte miss­nöje genom att rynka pannanuttrycka ngt/SATSsedan 1409öppet brev utfärdat av prästerna Jens och Matias m.fl. i Västerås stift med intyg om rättmätigt arv (Svenskt Diplomatarium)fornsv. utthrykkia ’trycka, pressa ut; ut­säga’ Subst.:vbid1-384656uttryckande; uttryck