Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n uttrar
uttr·ar1ett mårddjur som är anpassat till vattenliv
och har glänsande mörkbrun päls, korta ben med simhud mellan tårna och små öron som kan stängas med ett hudveck
zool.uttergrytutterskinnvattenföroreningar m.m. hotar utterns existensuttern är Smålands landskapsdjuren utter jagade fisk och grodor vid strandkanten○äv. om pälsverketen jacka av rakad uttersedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. uter, oter; gemens. germ. ord; besl. med hydra
2typ av fiskredskap som består av en bräda som löper parallellt med båt eller strand och som spänner ut en lina försedd med flera krokar
jakt.utterbrädautterfiskesedan 1881