Svensk ordbok 2009, webbversion
verb utsökte utsökt, pres. utsöker
ut|sök·er●driva in (fordran) på laglig väg
ekon.jur.JFRcohyponymutmäta 1
○äv. med konstruktionsväxling (med avs. på gäldenären)NN utsöktes av kronofogdenutsöka ngn/ngtsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. utsökia ’utkräva’
Subst.:vbid1-384465utsökande,
utsökning