Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tsöka verb utsökte utsökt, pres. utsöker ut|­sök·er●driva in (fordran) på laglig väg ekon.jur.JFRcohyponymutmäta 1 ○äv. med konstruktionsväxling (med avs. på gäldenären)NN utsöktes av krono­fogdenutsöka ngn/ngtsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. utsökia ’ut­kräva’ Subst.:vbid1-384465utsökande, utsökning