Svensk ordbok 2009, webbversion
verb utstötte utstött, pres. utstöter
ut|stöt·er1frambringa
häftigt ljud
komm.SYN.synonymuppge 2
hon utstötte ett skrik av fasautstöta ngtsedan 15462ofta lös förb., sestöta ut
knuffa eller skjuta ut
sociol.○äv. bildligtbrutalt avlägsna
ngn från gemenskap e.d.
hon utstöttes ur gemenskapenutstöta ngn (ur ngt)sedan ca 1750Subst.:vbid1-384315utstötande,
vbid2-384315utstötning