Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tstöta verb utstötte utstött, pres. utstöter ut|­stöt·er1fram­bringa häftigt ljud komm.SYN.synonymuppge 2 hon utstötte ett skrik av fasautstöta ngtsedan 15462ofta lös förb., sestöta ut knuffa eller skjuta ut sociol.○äv. bildligtbrutalt av­lägsna ngn från gemenskap e.d. hon utstöttes ur gemenskapenutstöta ngn (ur ngt)sedan ca 1750Subst.:vbid1-384315utstötande, vbid2-384315utstötning