Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tstrålning substantiv ~en ut|­strål·ning·en●inne­boende förmåga att göra ett starkt (och fascinerande) in­tryck på om­givningen vanligen hos person fys.psykol.JFRcohyponymkarisma en skåde­spelare med stark utstrålningutstrålning (från ngn/ngt)sedan 1888