Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
ut|strål·ning·en●inneboende förmåga att göra ett starkt (och fascinerande) intryck på omgivningen
vanligen hos person
fys.psykol.JFRcohyponymkarisma
en skådespelare med stark utstrålningutstrålning (från ngn/ngt)sedan 1888