Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tspel substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ut|­spel·et1första kort som spelas i kortspelsomgång; ofta med tanke på hela denna om­gång komm.pol.spel.trumfutspelSyd vann utspelet med hjärter dam○äv. bildligttillkänna­givande av (ny) stånd­punkt eller (nytt) för­slag ofta i politiska samman­hang ett över­raskande utspel i val­rörelsens elfte timmeett utspel (om ngt/SATS)sedan 18172sätt att spela (teater) dramatiskt och uttrycks­fullt scen.hon har ett härligt friskt utspelsedan 1943