Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ut|spel·et1första kort som spelas
i kortspelsomgång; ofta med tanke på hela denna omgång
komm.pol.spel.trumfutspelSyd vann utspelet med hjärter dam○äv. bildligttillkännagivande av (ny) ståndpunkt eller (nytt) förslag
ofta i politiska sammanhang
ett överraskande utspel i valrörelsens elfte timmeett utspel (om ngt/SATS)sedan 18172sätt att spela (teater) dramatiskt och uttrycksfullt
scen.hon har ett härligt friskt utspelsedan 1943