Svensk ordbok 2009, webbversion
u`tskeppa
verb ~de ~t
ut|skepp·ar●ofta lös förb., seskeppa
sända på fartyg
vanligen till utlandet
sjö.från Karlshamn utskeppades järn och stålutskeppa ngn/ngt (ngnstans)sedan 1477Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. utskipa; jfr skepp
Subst.:vbid1-383683utskeppande,
vbid2-383683utskeppning