Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tskeppa verb ~de ~t ut|­skepp·ar●ofta lös förb., seskeppa sända på far­tyg vanligen till ut­landet sjö.från Karlshamn utskeppades järn och stålutskeppa ngn/ngt (ngnstans)sedan 1477Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. utskipa; jfr skepp Subst.:vbid1-383683utskeppande, vbid2-383683utskeppning