Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ut|rätt·ar●få (ngt) gjort eller undanstökat
arb.uträtta ett ärendeuträtta sina (natur)behov○ofta om verksamhet av stort värdeen kvinna som verkligen har uträttat något i sitt livdet byråkratiska regelverket gjorde att det var svårt att få något uträttatuträtta ngt (för ngn)sedan ca 1540efter lågty. utrichten, ty. ausrichten med samma betydelse; jfr berätta
Subst.:vbid1-383587uträttande,
vbid2-383587uträttning