Svensk ordbok 2009, webbversion

u`trätta verb ~de ~t ut|­rätt·ar●få (ngt) gjort eller undan­stökat arb.uträtta ett ärendeuträtta sina (natur)behov○ofta om verksamhet av stort värdeen kvinna som verkligen har uträttat något i sitt livdet byråkratiska regel­verket gjorde att det var svårt att få något uträttatuträtta ngt (för ngn)sedan ca 1540efter lågty. utrichten, ty. ausrichten med samma betydelse; jfr berätta Subst.:vbid1-383587uträttande, vbid2-383587uträttning