Svensk ordbok 2009, webbversion
u`tredningsman
substantiv ~nen utredningsmän, best. plur. utredningsmännen
ut·red·nings|mann·en●person som på uppdrag utreder ett ärende
särsk. av ekonomiskt el. juridiskt slag
jur.samh.yrk.konkursboets utredningsmansedan 1748