Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tredningsman substantiv ~nen utredningsmän, best. plur. utredningsmännen ut·red·nings|­mann·en●person som på upp­drag ut­reder ett ärende särsk. av ekonomiskt el. juridiskt slag jur.samh.yrk.konkurs­boets utredningsmansedan 1748