Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tpricka verb ~de ~t ut|­prick·ar●vanligen lös förb., jfr1pricka 2 markera med prickar sjö.sese1prick 2 en utprickad far­ledutpricka ngt (på ngt)sedan 1643Subst.:vbid1-383240utprickande, utprickning