Svensk ordbok 2009, webbversion
verb utmätte utmätt, pres. utmäter
ut|mät·er1utföra utmätning av
ekon.samh.JFRcohyponymutsöka
de hade fått villan utmätt på grund av obetalda skulderutmäta ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. ut mäta
2fastställa (tids)omfattning av
juridisk påföljd e.d.
jur.utmäta straff○äv. bildligt i uttryck för att ngt (särsk. viss tidsperiod) är nästan sluti perf. part.
han var svårt sjuk och visste att hans tid var utmättutmäta ngtsedan 1615Subst.:vbid1-382960utmätande,
utmätning