Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tmäta verb utmätte utmätt, pres. utmäter ut|­mät·er1ut­föra ut­mätning av ekon.samh.JFRcohyponymutsöka de hade fått villan utmätt på grund av o­betalda skulderutmäta ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. ut mäta 2fast­ställa (tids)omfattning av juridisk på­följd e.d. jur.utmäta straff○äv. bildligt i ut­tryck för att ngt (särsk. viss tids­period) är nästan sluti perf. part. han var svårt sjuk och visste att hans tid var utmättutmäta ngtsedan 1615Subst.:vbid1-382960utmätande, utmätning