Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
ut|matt·ning·en1fullständig kraftlöshet
som beror på överansträngning
fysiol.han svimmade av ren utmattning○äv.det att utmatta ngn
utmattningskrigutmattningstaktiksedan 18322återkommande stark påfrestning av visst material
tekn.utmattningsbrottutmattningshållfasthetutmattningsprovutmattning i skroven avgör när flygplanen ska tas ur bruksedan 1883