Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ut|matt·ar●vanligen perf. part.
göra mycket trött
kroppsligt el. själsligt
fysiol.hon var helt utmattad efter fjällvandringenfången var utmattad av förhörenutmatta ngnsedan 1560jfr 2matt
Subst.:vbid1-382866utmattande,
utmattning