Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ut|man·ar●uppmana (ngn) till tävlan
komm.han utmanade NN på duell○äv.trotsa, provocera
eleverna utmanade läraren öppetfolkmassan utmanade polisen○i perf. part. oftasporrad, inspirerad
han kände sig utmanad av uppgiftenutmana ngn (i/på ngt)utmana löjetselöje
sedan 1612Subst.:utmanande,
utmaning