Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tmana verb ~de ~t ut|­man·ar●upp­mana (ngn) till tävlan komm.han utmanade NN på duell○äv.trotsa, provocera eleverna utmanade läraren öppetfolk­massan utmanade polisen○i perf. part. oftasporrad, inspirerad han kände sig utmanad av upp­giftenutmana ngn (i/på ngt)utmana löjetselöje sedan 1612Subst.:utmanande, utmaning