Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tlöpa verb utlöpte utlöpt, perf. part. ofta utlupen, pres. utlöper ut|­löp·er1vanligen lös förb., selöpa ut 1 segla ut ur hamn e.d.; om far­tyg Nollutlöpa (ngnstans)sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. ut­löpa ’springa ut; av­segla’ 2ofta lös förb., selöpa ut 2 gå till ända om tids­period e.d. Nollmandat­perioden utlöper om ett år○äv. om kontrakt e.d.upp­höra att gälla vid viss tid­punkt pakten utlöper om två årutlöpa (TID)sedan 1617Subst.:vbid1-382806utlöpande, vbid2-382806utlöpning