Svensk ordbok 2009, webbversion
verb utlöpte utlöpt, perf. part. ofta utlupen, pres. utlöper
ut|löp·er1vanligen lös förb., selöpa ut 1
segla ut
ur hamn e.d.; om fartyg
Nollutlöpa (ngnstans)sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. utlöpa ’springa ut; avsegla’
2ofta lös förb., selöpa ut 2
gå till ända
om tidsperiod e.d.
Nollmandatperioden utlöper om ett år○äv. om kontrakt e.d.upphöra att gälla
vid viss tidpunkt
pakten utlöper om två årutlöpa (TID)sedan 1617Subst.:vbid1-382806utlöpande,
vbid2-382806utlöpning