Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
ut|länn·ing·en●(mans)person som kommer från ett främmande land
geogr.land.yrk.JFRcohyponyminvandrare
○i plur. ofta om sådana personer oavsett könsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. utländinge(r); till ut och 1land