Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tlänning substantiv ~en ~ar ut|­länn·ing·en●(mans)person som kommer från ett främmande land geogr.land.yrk.JFRcohyponyminvandrare ○i plur. ofta om så­dana personer o­avsett könsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. utländinge(r); till ut och 1land