Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tländska substantiv ~n utländskor ut|­länd·skan1kvinna som kommer från ett främmande land mindre brukl.geogr.land.yrk.han är gift med en utländskasedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. ut­ländska 2knappast plur. ut­ländskt språk vard., mindre brukl.geogr.land.språkvet.JFRcohyponymutrikiska (på) utländskasedan 1706