Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n utländskor
ut|länd·skan1kvinna som kommer från ett främmande land
mindre brukl.geogr.land.yrk.han är gift med en utländskasedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. utländska
2knappast plur.
utländskt språk
vard., mindre brukl.geogr.land.språkvet.JFRcohyponymutrikiska
(på) utländskasedan 1706