Svensk ordbok 2009, webbversion
verb utkrävde utkrävt, pres. utkräver
ut|kräv·er●äv. lös förb., jfrkräva ut
(med maktmedel) se till att få (till stånd)
viss handling e.d.
komm.utkräva hämndutkräva ansvarutkräva revanschutkräva ngtsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. utkräfia
Subst.:vbid1-382517utkrävande,
vbid2-382517utkrävning