Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tkräva verb utkrävde utkrävt, pres. utkräver ut|­kräv·er●äv. lös förb., jfrkräva ut (med makt­medel) se till att få (till stånd) viss handling e.d. komm.utkräva hämndutkräva an­svarutkräva revanschutkräva ngtsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. utkräfia Subst.:vbid1-382517utkrävande, vbid2-382517utkrävning