Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tkorad adjektiv utkorat ut|­kor·ad●sär­skilt ut­vald ofta på ett mer el. mindre mystiskt sätt, spec. i religiösa samman­hang; ibl. substantiverat admin.samh.han kände sig som Guds utkoradeutkorad (av ngn) (till ngn/ngt)sedan ca 1500Sex ekonomiska traktaterfornsv. utkoradher