Svensk ordbok 2009, webbversion
u`tkorad
adjektiv utkorat
ut|kor·ad●särskilt utvald
ofta på ett mer el. mindre mystiskt sätt, spec. i religiösa sammanhang; ibl. substantiverat
admin.samh.han kände sig som Guds utkoradeutkorad (av ngn) (till ngn/ngt)sedan ca 1500Sex ekonomiska traktaterfornsv. utkoradher