Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ut|kom·mend·er·ar●ofta lös förb., jfrkommendera
beordra (polis eller militär) i position för visst uppdrag
särsk. i syfte att upprätthålla ordningen
mil.utkommendera ngn/ngt (ngnstans)sedan 1627Subst.:vbid1-382479utkommenderande,
vbid2-382479utkommendering