Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. utkastarn, plur. ~, best. plur. utkastarna
ut|kast·ar·en1person som vaktar entrédörr till allmän nöjeslokal
och avgör vem som ska avvisas (och verkställer det)
ngt vard.serv.yrk.JFRcohyponymordningsvakt
sedan 19102anordning för vattenuttag som är monterad på utsidan av hus
och som man kan koppla slang, vattenspridare o.d. till
Nollvattenutkastaresedan 1887