Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tjämna verb ~de ~t ut|­jämn·ar1äv. lös förb., sejämna ut av­lägsna o­jämnheter i Nollväg­banan utjämnades med en väg­hyvelutjämna ngtsedan 17612äv. lös förb., sejämna ut minska verkningarna av (ngt) genom att av­lägsna o­likheter NollJFRcohyponymneutralisera 1 utjämna inkomst­skillnadernautjämna ngtsedan 18133äv. lös förb., sejämna ut ge en värdemässig ställning som varken är positiv eller negativ genom om­fördelning el. över­flyttning av resurser e.d. NollJFRcohyponymkvitta 1 utjämna en skuld○spec. sportsvenskarna lyckades utjämna till 2–2 i slut­minutenutjämna (ngt) (till ngt)sedan 1856Subst.:vbid1-382356utjämnande, utjämning