Svensk ordbok 2009, webbversion
u
`
tjord
substantiv
~en
ut|jord·en
●
mindre jordområde
som omges av andra jordägares mark
särsk. jur.; mest vid beskrivning av äldre förh.
jordbr.
jur.
sedan början av 1300-talet
Skåne-Lagen
fornsv.
utiorþ