Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
ut|håll·ig●som kan hålla på länge med ngt utan att förtröttas
admin.psykol.han är inte tillräckligt uthållig för terränglöpning○äv. bildligt, spec.oförtröttlig, pålitlig
man måste vara uthållig för att klara en så lång utbildning○spec. äv. om abstrakta företeelser, ofta med tanke på miljöaspekterihållande
ett uthålligt jordbrukett uthålligt fiskeekonomerna hoppas på en uthållig tillväxtsedan 1831till hålla ut i bet. ’hålla på med’