Svensk ordbok 2009, webbversion

u`thållig adjektiv ~t ut|­håll·ig●som kan hålla på länge med ngt utan att förtröttas admin.psykol.han är inte till­räckligt uthållig för terräng­löpning○äv. bildligt, spec.o­förtröttlig, på­litlig man måste vara uthållig för att klara en så lång ut­bildning○spec. äv. om abstrakta före­teelser, ofta med tanke på miljö­aspekteri­hållande ett uthålligt jord­brukett uthålligt fiskeekonomerna hoppas på en uthållig till­växtsedan 1831till hålla ut i bet. ’hålla på med’