Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tgå verb utgick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r ut|­går1äv. lös förb., segå ut 6 börja sin förflyttning från viss plats Nollbussen utgår från Stortorget○äv. om abstrakt före­teelsenya direktiv ut­gick från företags­ledningen○äv. i fråga om här­stamning, ur­sprung e.d.en man som utgått ur folkets djupa led○spec. i ett fast ut­tryckall offentlig makt utgår från folket○ofta bildligtmed prep.från ta som tankemässig utgångs­punkt hon utgick från att å­hörarna var in­satta i problematiken○äv. med an­tydan om förväntan el. upp­maningjag utgår från att alla gör sitt bästautgå från ngn/ngt/SATSsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. utganga ’gå ut; ut­färdas; ut­betalas; ut­löpa’ 2äv. lös förb., jfrgå ut 2 upp­höra att ut­göra del av Nollvålds­scenerna bör utgå ur filmenboken var utgången på förlaget○äv.upp­höra att gälla JFRcohyponymutgå 4 uppehålls­tillståndet hade utgått○äv.upp­höra att del­ta i tävling e.d. hon tvingades utgå på grund av skadautgå (ur ngt), utgå (TID)sedan 18043betalas till viss (typ av) mot­tagare Nolllön utgår från sjunde dagenbonus utgår till skötsamma försäkrings­tagareutgå (till ngn)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen4äv. lös förb., jfrgå ut 2 nå sitt slut särsk. i fråga om giltighet Nollansöknings­tiden utgår den 1 oktoberutgå (TID)sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-LagenSubst.:utgående (till 1 - 3); utgång (till 4)