Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tgjuta verb utgöt utgjutit utgjuten utgjutna, pres. utgjuter ut|­gjut·er●låta flyta högt.komm.utgjuta tårar○ibl. mer el. mindre bildligt i ut­tryck för att stupa i stridngt högt.de värden som så många utgöt sitt blod för under an­dra världs­kriget○ofta bildligt med avs. på känslangt högt.han utgöt sin vrede(s skålar) över henneutgjuta ngt (över ngn/ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. utgiuta Subst.:vbid1-382127utgjutande, utgjutning; utgjutelse