Svensk ordbok 2009, webbversion
verb utgöt utgjutit utgjuten utgjutna, pres. utgjuter
ut|gjut·er●låta flyta
högt.komm.utgjuta tårar○ibl. mer el. mindre bildligt i uttryck för att stupa i stridngt högt.de värden som så många utgöt sitt blod för under andra världskriget○ofta bildligt med avs. på känslangt högt.han utgöt sin vrede(s skålar) över henneutgjuta ngt (över ngn/ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. utgiuta
Subst.:vbid1-382127utgjutande,
utgjutning;
utgjutelse