Svensk ordbok 2009, webbversion
verb utfäste utfäst, pres. utfäster
ut|fäst·er●ge formellt löfte om
ngt ekonomiskt åtagande e.d.
ngt formelltkomm.regeringen utfäste en belöning på en miljon till den som gav tips om terroristernautfästa ngtsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. utfästa ’utlova; lova att utbetala’, till fästa ’göra fast; stadfästa; högtidligt lova’; jfr fästa
Subst.:vbid1-381983utfästande;
utfästelse