Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tfästa verb utfäste utfäst, pres. utfäster ut|­fäst·er●ge formellt löfte om ngt ekonomiskt å­tagande e.d. ngt formelltkomm.regeringen utfäste en belöning på en miljon till den som gav tips om terroristernautfästa ngtsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. ut­fästa ’ut­lova; lova att ut­betala’, till fästa ’göra fast; stad­fästa; hög­tidligt lova’; jfr fästa Subst.:vbid1-381983utfästande; utfästelse