Svensk ordbok 2009, webbversion
verb utfällde utfällt, pres. utfäller
ut|fäll·er●vanligen lös förb., sefälla ut 1
framkalla utfällning av
kem.vid elektrolysen utfälldes kopparutfälla ngt (ur ngt)sedan 1800Subst.:vbid1-381967utfällande,
utfällning