Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tfälla verb utfällde utfällt, pres. utfäller ut|­fäll·er●vanligen lös förb., sefälla ut 1 fram­kalla ut­fällning av kem.vid elektrolysen utfälldes kopparutfälla ngt (ur ngt)sedan 1800Subst.:vbid1-381967utfällande, utfällning