Svensk ordbok 2009, webbversion
verb utfyllde utfyllt, pres. utfyller
ut|fyll·er●ofta lös förb., sefylla ut
låta fyllas av
Noll○äv.uppta (det tomma) utrymmet i anslutning till
de 1000 åskådarna utfyllde läktarutrymmet välutfylla ngt (med ngt/att+V)sedan 1585Subst.:vbid1-381951utfyllande,
vbid2-381951utfyllning