Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tfylla verb utfyllde utfyllt, pres. utfyller ut|­fyll·er●ofta lös förb., sefylla ut låta fyllas av Noll○äv.upp­ta (det tomma) ut­rymmet i an­slutning till de 1000 å­skådarna utfyllde läktarutrymmet välutfylla ngt (med ngt/att+V)sedan 1585Subst.:vbid1-381951utfyllande, vbid2-381951utfyllning