Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tfråga verb ~de ~t ut|­fråg·ar●ofta lös förb., sefråga ut försöka få upp­lysningar från (ngn) genom planmässigt och ut­förligt frågande komm.m-med.stats­rådet utfrågades av konstitutions­utskottetparti­ledaren utfrågades av radions Ekoredaktionutfråga ngn (om ngn/ngt/SATS)sedan 1441Kalmar stads tänkebokfornsv. utfragha Subst.:vbid1-381935utfrågande, utfrågning