Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ut|fall·et1häftigt verbalt angrepp
komm.mil.oppositionsledarens häftiga utfall mot regeringen○urspr. om fysisk attackutfallssportutfallsställningfäktarna gjorde utfall mot varandra○spec. om motanfall från belägrad truppundsättningsstyrkans anfall stöddes av ett utfall från fästningenett utfall (mot ngn/ngt)sedan 1610till ut och fall
2slutligt resultat
efter ngn typ av beräkning, förhandling e.d.
statist.vetenskapl.budgetutfallskördeutfalldet ekonomiska utfallet av skattereformen○spec. statist.resultat i slumpmässigt försök
utfallsrumen samling utfall kallas för en händelseett utfall (av ngt)sedan 1772