Svensk ordbok 2009, webbversion
u
`
teätare
substantiv
~n
äv. vard.
uteätarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
uteätarna
ute|ät·ar·en
●
person som (ofta) äter på restaurang
serv.
yrk.
lunchstället var populärt bland uteätare
sedan 1918