Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tegångsförbud substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ute·gångs|­för·bud·et●förbud mot att vistas utom­hus vanligen efter mörkrets in­brott; under nationellt orostillstånd e.d. samh.JFRcohyponymundantagstillstånd in­föra utegångsförbudproklamera utegångsförbudutegångsförbudet hävdesutegångsförbud (för ngn)sedan 1942