Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t
ut|dö·end·et●vanligen i konstruktion med prep.i, på
det att vara i färd med att upphöra att existera
om grupp el. abstrakt företeelse
bot.zool.en gammal adelssläkt på utdöendeman befarar att flera djurarter är i utdöendesedan 1855
adjektiv,
ingen böjning
ut|dö·ende●som håller på att dö ut
en utdöende artsedan 1912