Svensk ordbok 2009, webbversion

1u`tdöende substantiv ~t ut|­dö·end·et●vanligen i konstruktion med prep.i, på det att vara i färd med att upp­höra att existera om grupp el. abstrakt före­teelse bot.zool.en gammal adels­släkt på utdöendeman befarar att flera djur­arter är i utdöendesedan 1855
2u`tdöende adjektiv, ingen böjning ut|­dö·ende●som håller på att dö ut en utdöende artsedan 1912