Svensk ordbok 2009, webbversion
u`tbringa
verb ~de äv. utbragte, ~t äv. utbragt, pres. ~r
ut|bring·ar●i vissa uttryck
föreslå utförande av
viss ritual e.d.
komm.scen.utbringa ett leveutbringa en skålutbringa ngtsedan 1844efter ty. ausbringen med samma betydelse
Subst.:vbid1-381405utbringande