Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tbildare substantiv ~n äv. vard. utbildarn, plur. ~, best. plur. utbildarna ut|­bild·ar·en●vanligen i sammansättn. person som ut­bildar vanligen till förhållandevis speciella kunskaper och färdigheter pedag.yrk.JFRcohyponymlärare befälsutbildarepersonalutbildaresedan 1896