Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. utbildarn, plur. ~, best. plur. utbildarna
ut|bild·ar·en●vanligen i sammansättn.
person som utbildar
vanligen till förhållandevis speciella kunskaper och färdigheter
pedag.yrk.JFRcohyponymlärare
befälsutbildarepersonalutbildaresedan 1896