Svensk ordbok 2009, webbversion
u`tbekomma
verb utbekom utbekommit utbekommen utbekomna, pres. utbekommer
ut|be·komm·er●få att förfoga över
pengar, handlingar e.d.
ngt åld.ekon.samh.rätten att utbekomma allmänna handlingarutbekomma ngtsedan 1600till ty. bekommen ’få, erhålla’
Subst.:vbid1-381254utbekommande