Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tbekomma verb utbekom utbekommit utbekommen utbekomna, pres. utbekommer ut|­be·komm·er●få att förfoga över pengar, handlingar e.d. ngt åld.ekon.samh.rätten att utbekomma all­männa handlingarutbekomma ngtsedan 1600till ty. bekommen ’få, erhålla’ Subst.:vbid1-381254utbekommande