Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ut|arm·ar●ofta perf. part.
göra fattig
ekon.landet var utarmat efter de långvariga ekonomiska sanktionerna○äv. om att skapa brist på ngtjorden hade utarmats av felaktig gödningbarnen var känslomässigt utarmadeutarma ngn/ngt (på ngt)sedan 1504brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. utarma; till 2arm
Subst.:vbid1-381224utarmande,
vbid2-381224utarmning