Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tarma verb ~de ~t ut|­arm·ar●ofta perf. part. göra fattig ekon.landet var utarmat efter de lång­variga ekonomiska sanktionerna○äv. om att skapa brist på ngtjorden hade utarmats av felaktig gödningbarnen var känslomässigt utarmadeutarma ngn/ngt (på ngt)sedan 1504brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. ut­arma; till 2arm Subst.:vbid1-381224utarmande, vbid2-381224utarmning