Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tanverk substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ut·an|­verk·et1befästning mellan huvudvall och fästnings­vall i äldre befästningssystem histor.mil.utanverk var vanliga i bastions­systemensedan 16442elegant eller in­vecklat yttre som saknar viktigt inne­håll Nollpjäsens budskap skyms av det teatertekniska utanverketsedan 1710